Veritas

Imorgon är det Göteborg som gäller.
Ska dit och känna hur det känns, om allt går bra så tar jag tjänsten.
Jag har inget som håller mig kvar här i Halmstad förutom vänner och familj och det är ju trots allt personer jag vet att jag kommer ha kvar var jag än bor.

I fredags när jag lämnat mina kusiner efter bion tog jag en promenad genom stan.
Halmstad är så fruktansvärt vackert och på ett sätt kommer det alltid vara hem, men jag har bränt mina broar här. Alla känner alla och åsikterna är fastetsade i sten. Jag vill ha en ny början. Få komma till ett ställe där jag kan skapa mina egna förutsättningar, skriva på ett tomt blad.

Den sista sak som höll mig kvar i staden släppte jag taget om igår.
Visste att det skulle bli så redan från början men det känns inte mindre rövigt för det.
Jaja life goes on.



Vänner är vänner oavsett avstånd.