Veritas

Jag är ledsen idag. Det känns som att hela världen jobbar emot mig, jag kämpar hårt för att ta mig ett steg fram bara för att slås tillbaka 2. Ett tag kändes det som att jag hade flyt, som att mit liv började ordna upp sig men nu är jag tillbaka på botten.

Det är konstigt när man tror att en person är på ett sätt och sen visar det sig vara helt annorlunda. Att man inte ens förtjänar ett rakt svar. Det handlar om 2 eller 3 bokstäver, ja eller nej. Är det någon sorts tortyrmetod att dra ut på det så länge som möjligt? Handlar om att jag ska bygga upp förhoppningar för att det ska bli roligare att slå ner mig sen? Eller kan det vara så att det fortfarande finns en chans?

Det är inte likt mig att gå och må dåligt över killar. Men det är väl som de säger, att när man trillar dit gör man det rejält.

Haha kan inte sluta tänka på filmen Sliding doors. Tänk hur annorlunda mitt liv hade kunnat bli om jag bara tagit mod till mig i just det där ögonblicker. Jag antar att jag kommer få undra hur det hade blivit i resten av mitt liv.

Jag hoppas ni har mer tur i era liv än vad jag har för tillfället.