Mjaaaaaaaaaaaau.
Ibland undrar jag om det är något fel på min biologiska klocka. Jag blir rynkigare, slappare och mer kärringlik för varje år som går men mitt sinne påminner fortfarande mer om en 12åring än de faktiska 22 år jag fyller till hösten. Igår var en väldigt trivsam dag hos Rayemahpoo (mitt nya smeknamn på Jenny, redan där kan ni ju se hur omogen jag är) och jag hade det himla trevligt hela dagen, men det var inte förrän kl 01:00 som jag verkligen blev euforisk. Vi kom nämligen på ett litet hyss.
För att ni ska förstå hysset fullt ut hade jag behövt involvera er i ett internt skämt som sträcker sig 4 veckor bakåt i tiden och det orkar jag inte. Så jag nöjer mig med att berätta att vi begav oss ut i regnet för att knyta ett par pyjamasbyxor runt dörrhandtaget på en flamma till Rayemahpoo. Sånt borde man inte tycka är roligt efter att man passerat 15. Sen åkte vi rally under en massa viadukter och skrek WOOOHOOOOOO när det pirrade i magen. Inte heller helt okej.
För att ni ska förstå hysset fullt ut hade jag behövt involvera er i ett internt skämt som sträcker sig 4 veckor bakåt i tiden och det orkar jag inte. Så jag nöjer mig med att berätta att vi begav oss ut i regnet för att knyta ett par pyjamasbyxor runt dörrhandtaget på en flamma till Rayemahpoo. Sånt borde man inte tycka är roligt efter att man passerat 15. Sen åkte vi rally under en massa viadukter och skrek WOOOHOOOOOO när det pirrade i magen. Inte heller helt okej.
Kommentarer
Trackback
