2 can play that game.

Jag känner mig helt tom.
Har verkligen inte mått bra på sistone, det känns som om jag gräver ner mig.
Vanligtvis brukar jag kunna rycka på axlarna och skärpa mig efter ett par dagars deppande men jag har aldrig suttit så mycket i skiten som jag gör nu, jag bara väntar på att allt ska falla ihop.

Innan hade jag åtminstone en sak som tröstade mig.
Har jag gjort ett misstag?
Jag visste redan från första sekund att jag skulle ha ignorerat de där första tecknen. Om jag bara hade blickat framåt istället för att tänka 'tänk om' hade allt varit bra nu. Då hade jag nöjt mig med det jag hade.


Piss, piss, piss.
Jag hade ju kommit över allt!!?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0